Tips för havsfiske efter grov hälleflundra

Det är många som drömmer om att ta den riktigt stora fisken, fisken som kanske tom. är större än dig själv. Det är inte många år sedan vi trodde den drömmen var lika med fiske på sydligare breddgrader. För den typen av fiske krävs framförallt en rejält tjock plånbok. På senare år har rapporterna om riktigt stora hälleflundror blivit allt fler vilket är resultatet av riktat fiske. Det har gett många fler sportfiskare möjligheten att förverkliga sin drömfisk vid havsfiske i vårt grannland Norge.

Share on Facebook

I den här artikeln beskriver jag hur jag ser på riktat fiske efter grov hälleflundra eller kveite som den heter på norska. Jag förklarar här även vilka havsfiskeprodukter jag föredrar och varför.

1. Strategi, förbered din hälleflundrasatsning

För att du skall lyckas med din satsning på hälleflundra krävs att du planerar din havsfiskeresa noggrant. Du bör lära dig så mycket som möjligt om hälleflundrans fakta, beteende, fisketekniker, utrustning, landning av fisken mm. Ju mer förberedd du är desto större chans har du att lyckas.

2. Områden för grov hälleflundra

Det är skillnad på att fiska hälleflundra och att fiska riktat efter grov hälleflundra. Det finns många ställen i Norge där det tas hälleflundra men inte fullt lika många där det återkommande fångas grov fisk. Med grov fisk syftar jag på fiskar över 50 kg. De mest kända områdena i dag är Röst/Vaeröy, Tromsö och Söröya. Där har det riktade fisket efter hälleflundra varit mest intensivt. Av naturliga orsaker kommer också fångsterna från dessa områden. Det finns säkert många andra områden som med stor sannolikhet skulle leverera lika bra eller bättre om det fiskats på samma sätt av så många fiskare som det görs på de kända områdena. Ett område som under sommaren levererade en hel del hälleflundror är Myrfjord och Havöysund. Det har även rapporterats en del riktigt stora hälleflundror från havsfiskecamper i området innanför Lofoten. Där verkar det dock inte vara lika gott om kveite över 50 kg jämfört med fiskecamper i Nordnorge. Satsa på en ”säker” fiskecamp för grov hälleflundra i Nordnorge.

3. Platser för kveite

Hälleflundra föredrar sandbotten. Själv letar jag ofta sandbottnar med strömsatta partier. Det kan vara sund, grunda partier med djup på sidorna som tidvattnet strömsätter. Det kan också vara grundflak med sandbotten. När jag fiskar på dessa grundflak söker jag variationer i botten, några stenar, ett område som är något djupare eller grundare. Det kan också vara en stengrynna som är omgiven av sandbotten. Djup jag föredrar att fiska på är 10-40 meter.

4. Taktik för lyckat hälleflundrafiske

Hälleflundran har markanta huggperioder. Då gäller det att du är på rätt plats med rätt bete. Om du har ledsnat och övergått till att fiska torsk eller sej någon timme är risken stor att du missar huggperioden. Hälleflundrafiske är ofta väldigt händelsefattigt och tråkigt. När det händer något händer det verkligen saker. Jag lovar att det är värt varenda sekund av nötande när du fått din första hälleflundra men du måste vara beredd på många dagars fiske utan landad fisk.

5. Havsfiskespö för hälleflundra

Spö lämpat för havsfiske efter hälleflundra skall inte vara för kort. Med ett kort spö är det svårt att undvika slak lina när hälleflundran ruskar på huvudet. Ett havsfiskespö som är för styvt ger samma svårighet. Ett spö med hel aktion är mest förlåtande vid drillning. Nackdelen med det spöet är att du inte tar in så mycket lina vid varje ”pumpning”. Det är endast handtagets längd du pumpar in fisken med. Därför föredrar jag själv havsfiskespön som är 7-8 fot med en halvaktion och dessutom har låg vikt. Det är tungt att fiska flera dagar på raken. Har du då ett tungt spö får du snabbt ont i axlar och nacke.

6. Rulle för tuffa tag

Det absolut viktigaste med rullen är att den har en kraftig broms. Jag vill dessutom ha en havsfiskerulle med låg vikt. När jag fiskar med multirulle använder jag alltid en modell utan linspridare. Det finns en viss risk med linspridare, den kan ligga på spolens ena sida medan linan ligger på spolens andra sida. Det kan orsaka problem och jag försöker eliminera alla tänkbara parametrar för tappad fisk.

7. Lina

Du bör använda spunnen lina, den är stum och har hög styrka. Den spunna linan ger en direktkontakt med betet så du känner precis vad som händer i vattnet. Den ger dessutom perfekta mothugg. Nackdelen med flätade linor är att de tål inte nötning så bra. Var därför noga med att kontrollera din lina och kapa med jämna mellanrum några meter för att undvika linbrott när din drömfisk hugger. Själv föredrar jag Strike Wire i dimension 0,32-0,36 mm.

8. Beten för hälleflundran

De vanligaste betena vid hälleflundrafiske är jigg och betesfisk. Jiggen anser jag själv något effektivare och betydligt roligare att fiska med. Det är ett aktivt fiske och jiggens gång i vattnet tillsammans med din teknik lockar fisken till hugg. Jiggar finns i många olika modeller och det gäller att hitta den man själv gillar. Personligen fiskar jag mycket med Mieko Predator 28. Det blev en favorit då jag tog hälleflundror på 160 och 164 cm vid första testfisket. Självklart är det dessutom extra kul för mig att fiska med Mieko på linan.

Mieko Predator 28

Lägg märke till den lilla röda tofsen av ullgarn på bilden. Den prerparerar jag med Yum doftspray för att attrahera ytterligare ett sinne på hälleflundran.

Här är Miekotacklet som jag föredrar att använda på Mieko Predator 28 med Owner Jobu Big Game. Fördelen med enkelkrok är att den krokar riktigt bra och hälleflundra är betydligt lättare att kroka av och returnera. Hänger trekrokar löst är det lätt att de fastnar i händerna på den som krokar av fisken. Tro mig, det är inte kul. Min erfarenhet är även att trekrokar som hänger på jiggen ger färre kontakter. De stör helt enkelt hälleflundran när den är försiktig vilket den ofta är. När de är riktigt på hugget och det bara gäller att hålla i spöet vid hugg spelar det nog mindre roll om man använder enkel eller trekrok.

Savagear Cutbait Herring

Cutbait herring har en vaggande gång i vattnet och är mycket populär vid fiske efter hälleflundra.

Betesfisk kan du tackla på olika sätt vid havsfiske efter hälleflundra. Här nedan ser du tre olika varianter.

Giant Baithead

Giant Baithed tackad för fiske efter kveite

Giant Baithead tacklad för stor betesfisk med en trekrok

Halibut anti twist rig

Halibut anti twist rig för fiske efter hälle

Havsfiskebom

Bild för hälletackel med bom

Havsfiskebom, färdigtacklad för hälleflundrafiske

9. Tafs och beteslås

Hälleflundran har kraftiga tänder. Om de tänderna kommer i kontakt med flätlinan är fisken garanterat förlorad. Detsamma gäller om fisken går ned till botten och skaver linan mot en sten eller klippa. För att förebygga det använder jag alltid slittafs av fluorcarbon minst 1,00 mm. Länden på tafsen bör vara ca 150 cm. Jag använder ett lekande mellan flätlinan och tafsen av fluorcarbon. Som beteslås använder jag en stor fjäderring. Traditionella beteslås är en färskvara och blir med tiden kraftlösa. Det är många stora fiskar som gått förlorade på grund av gamla beteslås. Jag vill inte tappa min drömfisk på grund av att jag ett kraftlöst beteslås. Återigen, jag försöker eliminera alla tänkbara parametrar för tappad fisk.

10. Teknik för hälleflundran

Hälleflundran går ofta i frivattnet så det gäller att presentera ditt bete i olika vattenskikt. Vid vertikalt driftfiske släpper jag ned betet på botten och studsar det två-tre gånger i botten innan jag vevar upp ca en meter (ett vevtag på rullen). Där fiskar en dryg minut innan jag vevar upp ca två meter och fiskar ytterligare en minut. Så fortsätter jag tills jag är halvvägs upp till båten innan jag börjar om igen. Var tredje gång fiskar jag ända upp till båten för att se om det är någon efterföljare eller tång på krokarna.

Vid så kallad ”bonntrolling” fiskar jag på nästan samma sätt. Släpp lina tills du når botten och veva upp ett vevtag, fiske aktivt med spörörelser innan du släpper ut mer lina. Farten av båten gör att du kan släppa ut en hel del lina innan du når botten igen. Veva upp ett vevtag och fiska aktivt med spöet när någon minut. Veva därefter några vevtag på rullen och fiska aktivt och fortsätt på det viset. I och med att du vevar in ökar du farten på betet och varierar djupet du fiskar på. Om du ser en efterföljare, frikoppla rullen och låt betet sjunka fri några meter. Ibland kan du se när fisken tar betet i munnen. Det är otroligt nervkittlande och upplagt för att göra mothugget för snabbt.

11. Mothugg för att kroka kveite

Kveiten tar ofta betet väldigt försiktigt. Man blir förvånad över hur en så stor fisk kan vara så försiktig. Kveitehugg kan ibland liknas med en abborre som nappar vid pimpelfiske eller en lätt dragning i linan. Den kan också hugga brutalt så du har problem att hålla dig på rätt sida om relingen. Vid dessa hugg gäller det bara att hålla i utrustningen och sätta press på fisken. Fisken krokar sig själv vid dessa brutala hugg om du bara lyckas hålla i ditt havsfiskespö. Det är vid de försiktiga huggen eller ”känningar” som det är svårare att kroka hälleflundran. Denna typ av hugg är dessutom betydligt vanligare. Det gäller att ta det lugnt med mothugget vilket inte är det lättaste när man vet att det kan vara en ”storkveite” i andra änden av linan. Mothugget skall inte komma förrän det är rejäl tyngd i spöet. Jag har själv missat många fiskar då jag varit för het med mothugget. Spöet skall vara rejält böjt innan mothugget kommer. För tidiga mothugg är förmodligen den absolut vanligaste orsaken till missad fisk.

12. Hälleflundrafighten

Jag tar hälleflundran extremt hårt. Det gör jag för att krokens hål i fisken vidgas mer och mer ju längre fighten varar. När hälleflundran ruskar på huvudet för att bli av med kroken är det stor risk att den lyckas om krokhålet slitits ut eller om du ger fisken slak lina. Dessutom är det mer skonsamt för fisken med en kort fight än en lång. Jag drillar sällan en hälleflundra längre än 8-9 minuter även om den är stor. Så snart fisken inte rusar styr jag upp huvudet på fisken. Rusar fisken långt och ger en vinkel på linan som är mer än 45 grader åker vi direkt efter med båten. Risken att linan nöts mot någon sten eller klippkant är mycket högre än om båten befinner sig ovanför fisken. Det gäller att dominera fisken och inte tillåta att det blir tvärt om. Tilläggas skall även att jag använder utrustning som tål den extrema påfrestning en kort fight medför.

13. Krokning av hälleflundran vid båten

När hälleflundran kommer upp till båten ligger den ofta helt still i 10-20 sekunder. Det är då du har chansen att kroka den. Krokar du den inte då bjuder fisken ofta på en ursinnig monster-rusning vilket i sin tur kan leda till tappad fisk. Smidigaste sättet att kroka hälleflundran är med en hajkrok. Kroken skall vara försedd med ett rep du kan fästa i båten. Jag lindar alltid repet två varv runt grabbräcket. Då kan jag enkelt justera repets längd samtidigt som jag orkar hålla även en riktigt stor hälleflundra. Hajkroken fäster jag i fiskens underkäke, inifrån och ut. Hälleflundran har väldigt få blodkärl i underkäkens skinn. Eftersom kroken träs inifrån och ut så är krokens spets fri och skadar inte fisken. När hälleflundran är säkrad med hajkroken tar jag snaran och trär över fiskens stjärt och säkrar även den i båten. I denna position ligger fisken ofta helt still. Nu kan du enkelt mäta och fotografera fisken. Det är dessutom bra att fisken får återhämta sig efter fighten i denna position. När hälleflundrorna sedan returneras är de väldigt pigga.

14. Catch and Release

Hälleflundran klassas i dag som en utrotningshotad art. Låt därför de flesta av dina hälleflundror simma tillbaks efter måttagning och fotografering. De är alldeles för värdefulla för att sluta sitt liv i frysboxen. Hälleflundror över 20-25 kg bör inte tas in i båten. De är inte skapta för att vara ovanför vattenytan. Om de tas upp ur vattnet belastas deras kropp oerhört mycket mer än i vattnet. Det är stor risk att fisken får ryggskador om den tas upp i båten utan speciell utrustning. Fiskar över 25-30 kg är direkt olämpliga som matfisk. De blir träiga i köttet och en så gammal fisk lagrar mycket miljögifter i kroppen.

Hälleflundrafisket har de senaste åren blivit otroligt effektivt jämfört med tidigare då fångsterna mest bestod av ”slumpfiskar”. Om vi inte använder oss av skonsam C&R lär konflikten med yrkesfiskare inte vara långt borta. Kommer vi i den tråkiga situationen lär det även medföra restriktioner. Det känns verkligen onödigt. Låt oss ta ett gemensamt ansvar för att vi får behålla både hälleflundran som art och ett fantastiskt havsfiske efter densamma.

15. Var envis vid riktat hälleflundrafiske

Envishet tas upp i tips nr 4 men är värd ett helt eget tips. Det går inte att vara för envis. Det kan bli många dagar utan kanske ett enda hugg vid riktat havsfiske efter grov hälleflundra. Då gäller det att följa sin planerade taktik och tro på den. I samma ögonblick som du börjar tvivla på om det är värt allt nötande har du minskat chanserna att lyckas.

Ovanstående tips är en blandning av egna erfarenheter, information från diverse sportfiskare som riktat fisket efter hälleflundra och sist men inte minst kunskap jag fått av Per Jonasson www.fish4u.se som är ledande inom hälleflundrafiskets utveckling.

Min utrustning vid hälleflundrafiske:

Havsfisespö: Savagear Jig Stick 7,6 fot, 30-70 lb

Havsfiskerulle: Accurate BX-400X

Lina: Strike Wire.

S-O Larsson med hälleflundra på 177 cm, självklart C&R